Inspiration från USA

Precis som många andra delar av Stockholm kan man spåra Farstas historia till medeltiden. Den första bevarande försäljningen av det landområdet som idag kallas Farsta – då "Farlasta" – genomfördes den 25 april 1384. Synnerligen ordningsamma svenska byråkrater i många generationer gör att den handlingen faktiskt fortfarande finns bevarad.

Därefter följer 500 år av ganska enahanda historia. Marken byter visserligen ägare ett antal gånger. Men gemensamt för alla ägare, inte sällan adliga, är att man driver jordbruk. Först i början av 1900-talet köps marken in av Stockholms stad som vill ha en "reserv" för huvudstadens framtida expansion. Under 50-talet kan man konstatera att det bor så mycket människor i Stockholm - och bostadsbristen är akut – att det är dags att förverkliga planerna på att bygga i Farsta. Den första stadsplanen är daterad 1953 – och i den bestäms i stort hur gatorna ska dras, hur bostadshusen ska se ut och hur butiker och annat ska organiseras. 

Farsta byggs som en spegelbild av Vällingby norr om Stockholm. Vällingby är då en förort som byggts efter helt nya och sprillans moderna "funktionalistiska" idéer. Man talar om ABC-förort där versalerna i akronymen står för Arbete, Bostad och Centrum. Tanken är att varje "förstad" ska vara ett komplett samhälle med arbetsplatser och all tänkbar service - inte bara en trist sovstad. Vällingby är i stort färdigbyggd när det är dags för grävmaskinerna att rulla söder ut. 

1958 är tunnelbanan klar och två år senare är också köpcentrumet i Farsta klart och invigt. Det blev omgående ett av Stockholms ledande köpcentrum och NK (Nordiska Kompaniet) hade till och med en filial här. Men kring det långsträckta torget låg också Tempo och Konsum. Varje hus gjordes unikt. Huset med konsum i emaljerad aluminiumplåt och Tempo i något som ser ut som tårtpapper. (Tanken var att sådana fasader skulle byggas på alla Tempos varuhus över hela landet som ett tydligt igenkänningstecken.) Förorten Farsta vann därmed på ett sätt över innerstaden när det under en period var ett uppskattat utflyktsmål för familjer över hela Stockholms län.

När de tre husen på Storforsplan, ett stenkast från Farsta Centrum, planerades i slutet av 50-talet fanns det inte ens ett dussin hus i Stockholm  högre än de häpnadsväckande 16 våningar som stadsplanerarna modigt tänkte sig. Inspirationen kom – vilket man nästan kan gissa – från Amerika. Motståndet var kompakt och politikern Hjalmar Mehr (i dag ihågkommen mest för att det var han som drev igenom att man rev alla gamla fina hus i Stockholms innerstad) sammanfattade "en sådan Manhattanbebyggelse skulle fördärva Farsta, det kanske vackraste av allt vackert kring Stockholm."

Höghusen byggs trots invändningar och bara något år senare får de också sällskap av ytterligare tre höga hus på Farstavägen precis intill. De husen är dessutom till och med något högre (17 våningar). Det första intrycket av de tre husen på Storforsplan är kanske att de är identiska, men det är de faktiskt inte. Det är inte ens samma arkitekt som ritat dem. Det mittersta huset är ritat av arkitekten Björn Näswall, medan de två andra är ritade av Archibald Frid. På ett flygfoto över området kan man också se att husen skiljer sig åt i detaljer.

Det hus som Bostadsrättsföreningen Korsö äger är alltså ritat av arkitekten Archibald Frid. Redan 1935, bara något år efter att han avlagt sin arkitektexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan, startar han eget. Frid ritar sammanlagt närmare ett 100-tal hus i och omkring  Stockholm, men också hus i till exempel Strängnäs, Falun och Mariefred. I dag brukar man beskriva Archibald Frid som en av Sveriges ledande funktionalistiska arkitekter. Han verkar dessutom ha haft en särskild vurm för just höga hus. Han har nämligen också ritat det hus som brukar kallas "Stockholms första höghus". Redan 1935 stod det huset klart ("bara" 10 våningar) på Kungsholmen mitt i centrala Stockholm – i dag är det naturligtvis K-märkt.